Tankar om musik

 

Vad vore livet utan sång och musik. Jag har levt med musik i hela mitt liv. I stort sett varje dag lyssnar jag på något. Sjunger också gärna, men hellre än bra, så att säga . Det har jag gjort sedan jag var liten. Kan höra mig själv som barn från ett inspelat gammalt band från 60 talet. Kunde knappt prata rent.Kan många gamla halva sångtexter . Det beror nog på att min pappa spelade dragspel då jag växte upp. Han hade inte så mycket tålamod, så han spelade bara halva låtarna och sedan fortsatte på nästa. Hur jag lärde mig sångtexter vet jag inte alls. Kanske via radio eller att någon sjöng för mig???


Brukar skråla till någon Spotify lista då jag kör ensam långväga med bil. Det ger en speciell frihetskänsla .
Kan också kanalisera glädje, ilska och även frustration genom sång. Är befriande!


Man känner så många olika känslor genom låtar beroende på vilken sinnesstämning man är i. Jag kan också se bilder framför mig. Många gånger naturscener.
Det finns mycket musik i bakgrunden som gör så stor effekt genom att skapa känslor som man inte riktigt är medveten om. Nu tänker jag på filmmusik och de ljud som finns i reklam. Hur skulle det vara om det var knäppt tyst?


En del låtar har en berättelse och en del beskriver en känsla. Det är nog svårast tror jag, att komponera sånger, som beskriver bara en känsla, så att det inte blir ytligt eller töntigt.
Det bästa är när berättelser och känsla kopplas ihop till en helhet.
En melodislinga kan också fastna på både gott och ont. Kan få mig att bli upprymd eller börja skratta.
Ibland kan jag koppla ihop sångtexter till händelser som egentligen inte hör samman.


Ett tag försökte jag hänga med lite grann vad som var inne men det struntar jag numera i.
Lyssnar just nu nästan bara på Jan Malmsjö. Är så fantastisk!


Jag är lite lustig, tycker säkert många, men jag blir jätte nervös av klassisk musik. Har försökt lyssna men blir så stressad, för det tar ju aldrig slut.
Jag orkar inte heller med opera. Det beror på att jag inte hör texten .
En annan typ av musik som jag också har svårt för är så att säga ”jobbjazz” . Jag tycker det låter som många instrument spelar olika melodier samtidigt .
Det finns vissa låtar som fastnar i huvudet som jag tycker är dåliga och ändå går de inte att få bort .Försöker då byta ur dem mot något jag tycker om.

Naturens revolution

 
Genom rutan mörkt och grått                                     
Bruna grenar
Såsom döden makten fått
Plötsligt kommer sol och regn som renar

Döden fick tji
Det spirar av liv


Det gäller för oss att med tålamod vänta
Inte ge upp
För vi vet ju med största längtan

Att allt knoppas på nytt och blommor kommer upp

Trädens gröna nyanser rikedom
Försvinner då vår inre fattigdom

En riktig explosion
Naturens revolution

Nostalgi och tid

Sven-erik Magnusson i Sven-ingvars är död. Fick reda på det igår. Han var min första idol då jag var fyra år. Kan inte påstå att jag lyssnat på honom på många år men på något vis blev jag sorgsen av beskedet. Har lyssnat hela dagen på honom och gillar inte alla låtarna men några är riktigt bra och han kunde verkligen sjunga. Gillar också dialekten.


Många av låtarna minns jag som jag sjöng som barn. Var i början så liten att jag inte kunde prata rent.Får en viss känsla då man hör typ Fröken Fröken.  Tonsättningar av Gustav Fröding är ju heller aldrig fel.

Några låtar har blivit klassiska så om Sommar och sol.

Har fastnat för  bl a för Torparrock. Tänker på alla som  stressar runt och skall hinna med så mycket. Bra att kunna ta det lugnt och kanske ligga på soffan och njuta av det lilla.  
Inte för att man skall vara lat men behövs som ibland som motvikt mot alla måsten.

Charmigt