Bäckängskolan

Det är lustigt! Det första jag ser,är stentrappornas fossil, och några steg ovanför går klasskamraterna i långa, blommiga kjolar med sina boktravar. Alla har långt hår. Det är i slutet av 1970 talet, på en gymnasieskola i Borås.
Skolan var gammal , hette Borås allmänna läroverk men då jag gick där hette den, Bäckängskolan. På väggarna fanns det fotografierna av gamla rektorer och lärare.
 
Jag började på hösten 1977,16 år gammal. Mycket ung,omogen och blyg. Gick på humanistiska linjen och började i en klass med bara nya klasskamrater. Valde mellan matte och språk och tycker det var roligare, lättare med språk därför blev det den inriktningen.
 
Nya klasskamrater,nya ämnen och nya lärare.
Minns skåpen som man hade, alla böcker och vilken oordning det var, och förstås alla läxor.Minns framför allt tre lärare. De var alla i 60 år åldern. Var speciella på olika sätt.
 
 Den ena hade vi i Franska. Vi var rädda för henne, för hon var väldigt sträng. Man fick gå fram till svarta tavlan och skriva meningar på franska vid läxförhör och ibland kunde hon be oss gå tillbaka eftersom vi hade glömt något,och då kunde det bara vara en punkt. Ett annat stark minne är att ibland så sa hon." Nu flyttar ni isär" och det betydde att man fick oförberett skriftligt läxförhör.
 
En händelse var riktig rolig. Det var en kille som läste franska men,som av någon anledning, inte var rädd för vår lärarinna och han frågade henne vid ett tillfälle, om hon ville dansa med honom.
Han var då 16 år lite och smal . Hon var nog ,60 år och stor och kraftig. Hon skrattade så hon skakade.
 
Hon hade en mycket speciell pedagogik. Första årselverna skrämde hon riktig rejält. När det gällde andra och tredje årskurserna så  skrattade hon mycket mera. Var mer avslappnad!
 
Den andra lärarinnan jag minns var vår klassföreståndare. Hon var av den gammaldags typen med knut i håret. Var inte speciellt populär. Det förekom demonstrationståg,på skolan mot henne.
Hon var däremot kunnig,men nog lite grann för avancerad,för iaf min mognadsnivå just då.
Hade henne bl.a. i Historia vilket var mitt bästa ämne på den tiden.
Hon var också sträng. Ingen ville vara borta när det var prov ,även om man var sjuk, för när man kom tillbaka fick man följa med henne in på enskilt förhör i grupprum och det var nervöst.
Hon kunde sitta och knacka med pennan i katedern och säga. 
Skynda på nu! Var inte så lata. 
Tyckte också vid något tillfälle, att några av oss var asociala.
 
Dessa två lärare var de enda,mig veterligen på hela skolan, som inte lät oss titta på Ingemar Stenmarks utförsåknings åk ,på tv. Alla tittade ju på det överallt. Hela Sverige stannade då han åkte .
 
Vi lärde oss tyvärr nästan ingenting,i samhällskunskap. Jag tyckte lektionerna var slappa och  sköna just då. Läraren åt alltid äpple. Vi hade sällan läxor eller prov och vi fick gå tidigare från lektionerna ,bara vi gick åt rätt håll så,att inte vår klassföreståndare såg oss.Han hade också stor repekt för henne.
 
Hade framför allt en kompis kvar sedan högstadiet och vi läste franska ihop, annars gick vi på olika linjer. Fick med tiden några andra vänner. 
Minns känslan då jag tog studenten och gick ut på trappan från skolan och såg alla människor.
Min faster sprang genom skolan bakvägen och stack till mig en stor bukett, med liljekonvaljer.
 

En bokrekommendation

 
 
Nu har jag läst en helt fantastisk rolig bok igen!  
Analfabeten som kunde räkna,skriven av Jonas Jonasson.
Jag trodde inte efter att jag läste Hundraåringen, att uppföljaren skulle vara något bra,men det är den.
Fantastisk skriven, underhållande och rolig.
 Handlar on den  Nombekos liv i apartheidregimens Sydafrika och därefter i Sverige, med mycket förvecklingar. 
Politiker,rasister,fanatiska människor och tokstollar och dessutom en atombomb som kommit på villovägar.
Jag rekommenderar boken varmt.

Till nåder

På olika sätt utåt vi låter
Kanske inåt vi gråter
Svider,vi lider.
Vi springer omkring,låtsas att allt är glatt. 
Har vi fått fnatt?
Alltid bråttom efter vad
Missar kanske målet 
Eftersom vi inte ser
Livet rinner,bort i kavalkad 
Stanna upp,se upp
Lyssna efter tystnaden mitt i skrålet.
Vad är det vi söker
Någon vi möter
Sekunds stillhet råder
Tar naturen oss till nåder?

Väder - banalt ? Kanske!

 
Funderar. 
Vi är nog ganska beroende av vad vi har för väder iaf, trots att vi kan tycka att det är banalt och ytligt att prata om det.
Vi blir ju oftast, glada och pigga om solen skiner från en blå himmel, vinden fläktar och det är varmt. Klär oss i lätta färgglada kläder och går ut. 
Tar en promenad eller bara sitter ute i solen med en kopp kaffe och kanske pratar med grannen.
Regnar det, blåser och är 10 gr varmt så sitter vi inne och surar. Har gärna stora tråkiga kläder . Tar en bok eller något annat, kryper under en filt och vill vara ifred.
Eller hur?