Leva

 
 
Vill ju leva .
Inte bara överleva
Ha ett eget liv
Inte bara tidsfördriv.
Vad är då det?
Något som vi vet?
 
Bara inte ensamhet
Kan ge hopplöshet
 
Är rädd
Inte bli sedd
Måste våga
Ha lite tåga
 
Inte farligt
Ta det varligt
Dag för dag
Det blir bra

Stänga in

 
 
Jag sitter här och tittar ut genom fönstret på det solbelysta ,snötäckta taket på grannens hus och funderar.
Alla sitter inne och kurar på vintern. De som är ute,kanske tar en rask promenad eller går ut med sina hundar. Man pratar fort och artigt,om väder och vind och skyndar sedan vidare. Vill inte prata för mycket. Det är kallt.
Vi stänger in oss inte bara fysiskt utan också mentalt.
Är det så att vi fryser fast i sinnet på något sätt? Måste klä på oss både fysiskt men kanske också psykiskt så mycket att inget kommer igenom. Det är lite konstigt.
 
Är vi mer rädda på vintern eller är det bara att kylan gör att tiden ute blir så minimal att socialt umgänge och vänskap försvinner...????
 
På sommaren sitter jag ofta på trappan i solen med en kopp kaffe och kan prata länge med grannar som går förbi.  Det är mer kravlöst.  Behöver inte ordna fika om vi inte vill. Det är nästan som att, ju varmare det blir desto mer klär man av sig också mentalt.
Hur mycket vi själsligt tar av oss beror väl på hur säker och frimodiga vi är i oss själva.
Vi har dock alla alltid lite kläder på oss.

När?



 
När skall jag stanna
När skall jag gå
Vill ju inte ramla
För nära inpå
Vill ju vara där ändå
 
När skall jag prata 
När skall jag lyssna
Vill ju inte tjata
Måste kanske tystna
 
Ta ett steg tillbaka
Inte för att något försaka
Utan sig själv lite rannsaka
Eftertänksamhet
Behöver väl inte leda till ensamhet.
 
Längtan är så stor
Större än många tror
 
 

Fäxhult

 
 
 
Mina föräldrar köpte en västkuststuga i början av 1970 talet. Den låg ca 5 mil ifrån Borås vid en ganska stor sjö. Vi hade en kuperad tomt ,med gräsmatta men också lite skogsmark. Fanns flera småbjörkar på tomten som min pappa sågade av topparna på . Det såg inte klokt ut. Intill huset växte en stor fin ek som jag och min bror klättrade i. Vi blev ibland osams om vem som skulle sitta högst upp.Pappa hög senare ner eken ,eftersom den skräpade för mycket
 
Vi hade också ett potatisland, land med lite dill och persilja och blommor. Jag fick ibland rensa blomlandet men inte så ofta. Fick göra rent mellan trädgårdsplattorna istället med något trubbigt verktyg. Det var hemskt. 
Minns att mamma rensade den där taggiga bärberishäcken som de envisades med att ha ,vid gränsen till vägen.
 
Fanns en altan med tak på framsidan och en stor solaltan på baksidan. Där kunde det bli riktigt varm.
Från början var det bara en stuga med kök två små sovrum och tv-rum, fullt modernt,men senare byggde mina föräldrar  en sovstuga med stor altan  emellan.  
Det var dock några som klagade på det så vi fick bygga ihop allt till ett större hus istället.
Grannarna var väl bra men det fanns många i området och alla kom inte överens . Var det vanliga, tjafs om träd och vägar och mellan de som hyrde och de som hade köpt tomt. Måste ha varit någon gammal osämja.
 
Min bror som är sex år yngre än mig hade en drake som han flög med och den råkade störta ner på en mycket sur gubbes tomt. Pappa var tvungen att prata med gubben. Min bror var ju liten.
 
Det ordnades med sedvanlig midsommarfirande och pappa spelade dragspel. En av våra grannar var mycket lekfull och tyckte om att ha blomsterkrans i håret och hoppa små grodorna. Minns en annan som hade blomsterprydat hela bilen och kom körade med fullt med folk på tak och fronten och i bilen.
 
Jag har alltid tyckt om att bada så det var ofta jag gick ner o tog mig ett dopp. Var då så extremt blyg, att jag smet förbi vissa grannar, då de inte fanns närheten ,så att jag slapp hälsa.
 Det fanns två små badplatser . En lite mer långgrunt och en djupare. Vi den ena platsen fanns det både badbrygga och en flotte  .Låg ofta och slöade och solade på flotten. Tror nog jag kunde vara där flera timmar men det minns jag inte.
Byggdes  också en båtbrygga och vi hade en liten röd plastbåt. Jag var ute med den  ibland men det var mest min bror som använde båten. Han tyckte mycket om att fiska nämligen.
Försökte åka vattenskidor vid ett tillfälle med några som hade en starkare båtmotor men det gick inte alls . Fattade inte hur jag skulle komma upp.
 
Man kunde fortsätta  en lite skogsväg som gick utmed sjön och sedermera kunde man ta sig till en gruva. Var sällan där men kunde cykla och sätta mig på en sten någonstans utmed vägen vid sjön.
 
På vintern åkte vi ,när det fanns snö och vi var små ,skidor och pulka på några kullar. Jag döpte dem  till Everbacken och Nynybacken. Ever efter Eva och Per och Nyny helt enkelt Nyhlén Nyhlen.. Ganska tokigt!
Ibland gick det att åka skridskor på sjön men oftast inte. Dålig is med sprickor och vatten på den.
 
 På hösten  och vintern kunde det bli strömavbrott.
 Eftersom vi bara hade elelement så blev det ganska fort kallt.  Det vanliga var att något träd hade ramlat ner över en ledning. 
Min pappa som inte hade speciellt mycket tålamod,ringde och var riktigt arg då det hände. En gång råkade han ringa fel. Han ringde och skällde och istället för att bråka med kraftbolaget så  svor och skällde han ,på kyrkoherde i Skene kyrka precis före en Gudstjänst. Pappa  tyckte förstås det var pinsamt och bad om ursäkt. Minns att vi en gång fick strömavbrott på julafton,men då kom strömmen ganska snabbt  tillbaka.
 
En gång då vi kom till stugan så var glasdörrarna till altanen krossad . Det hade varit inbrott.  Var ganska otäckt. Det var inte mycket som blivit stulet men bara att veta att okända människor varit där och rotat kändes väldigt obehagligt. Vi gick aldrig reda på vilka de var..
 
Höst och vinter fanns det inget för mig att göra där, iaf inte då jag blev lite äldre.
Läste böcker och lyssnade på musik. Hände att jag i mina tonårsår blev väckt kl sju på morgonen av pappas dragspelsmusik.