Stuga

Mormors stuga


På 1960-talet hade min mormor och morfar en liten stuga. Den låg någon mil söder om Varberg, vid Björkängs havsbad. Vi åkte ofta dit om sommaren. Varbergsvägen var som många på 60 talet ,ganska smal och krokig. Jag lärde mig alla små orter som fanns på vägen ner.  En sysselsättning som jag höll på med i bilen, var att räkna kor, ju närmare vi var framme desto mer svartvita kor fanns det.  Korna var brunvita i närheten av Borås menar vi kom i i Halland var de svartvita

Jag minns att vi svängde av stora vägen uppe på ett backkrön och svängde ner till vänster in på en smal grusväg ,ner för en backe. Landskapet var öppet och det fanns mycket sädesfält som vajade i vinden. Doften upplevde jag som underbar. Det luktade hav, en blandning av saltvatten och tång. Blåste ganska bra.

Stugan var helt omodern, med fotogenlampa och fotogenkök. Den låg bakom en bondgård. Det fanns andra grannar också men de minns jag inte. Jag fick hämta vatten inne i ladugården. Där luktade det illa.  De hade utedass också och oftast tidningspapper istället för vanligt toalettpapper. På baksidan finns det en blå bänk av trä som de kallade ljugarbänken . Vad det namnet kom ifrån vet jag inte. Tror stugan först var röd men tror min mormor målade om den till blå. Hon gillade blå färg och ville måla allt i blått. Stugan var verkligen lite och jag förstår inte hur vi fick plats alla. Sov oftast i en översäng . Mysigt tyckte jag. Mina föräldrar berättade aldrig att de fanns tveskärtar där.. Ibland kom bonden Svensson på besök.. Hörde ".nu kommer Svensson.. "

Det fanns inte så mycket barn där men tror det var bondens barnbarn som var där ibland. Jag kommer iaf ihåg att jag åkte hölass och att jag hoppade i höet. Det var jätte kul.

En annan sak som jag minns mycket väl, är att jag hjälpte min mormor att hämta vit sand som fanns på vägen bakom stugan. Vad hon skulle ha den till har jag ingen aning om.

Som barn tyckte jag mycket om att bada och vet att vi ofta åkte till havet och badade.

När jag var omkring 10 år så tog jag med mig min 6 år yngre bror till en liten skogsdunge i närheten.  Hade nyligen läst Vi fem böckerna och fantiserade om olika äventyr. Vi smög in i dungen, och min bror var lite rädd . Han såg en mörklädd man och massa röda bär som han trodde var giftbär.  Vi hittade en träkoja som säker några ungdomar bygd. Låg två ölburkar där och de hade klottrat på väggen. Vi tyckte  båda ,att det var spännande.
På vägen hem i bilen, berättade min bror om händelsen och han tyckte att klottret på väggen såg ut som ett skelett och att det liknade vår pappa. Min mormor, som var snäll och hade lätt för skratt ,började skratta men hon kunde inte visa det. Min bror blev nämligen mycket arg då någon skrattade för han trodde alltid att de skrattade åt honom. Minns att mormor var allvarlig fast hela kroppen skakade.

Även om jag tyckte om mormors stuga så hade jag inget emot att åka hem. Stod mellan sätena,i baksätet, och tjatade "åka hem bås,bås, hela vägen hem. Måste varit jätte tjatigt..men jag kunde nog bara varit några år.