Stuga

Mormors stuga


På 1960-talet hade min mormor och morfar en liten stuga. Den låg någon mil söder om Varberg, vid Björkängs havsbad. Vi åkte ofta dit om sommaren. Varbergsvägen var som många på 60 talet ,ganska smal och krokig. Jag lärde mig alla små orter som fanns på vägen ner.  En sysselsättning som jag höll på med i bilen, var att räkna kor, ju närmare vi var framme desto mer svartvita kor fanns det.  Korna var brunvita i närheten av Borås menar vi kom i i Halland var de svartvita

Jag minns att vi svängde av stora vägen uppe på ett backkrön och svängde ner till vänster in på en smal grusväg ,ner för en backe. Landskapet var öppet och det fanns mycket sädesfält som vajade i vinden. Doften upplevde jag som underbar. Det luktade hav, en blandning av saltvatten och tång. Blåste ganska bra.

Stugan var helt omodern, med fotogenlampa och fotogenkök. Den låg bakom en bondgård. Det fanns andra grannar också men de minns jag inte. Jag fick hämta vatten inne i ladugården. Där luktade det illa.  De hade utedass också och oftast tidningspapper istället för vanligt toalettpapper. På baksidan finns det en blå bänk av trä som de kallade ljugarbänken . Vad det namnet kom ifrån vet jag inte. Tror stugan först var röd men tror min mormor målade om den till blå. Hon gillade blå färg och ville måla allt i blått. Stugan var verkligen lite och jag förstår inte hur vi fick plats alla. Sov oftast i en översäng . Mysigt tyckte jag. Mina föräldrar berättade aldrig att de fanns tveskärtar där.. Ibland kom bonden Svensson på besök.. Hörde ".nu kommer Svensson.. "

Det fanns inte så mycket barn där men tror det var bondens barnbarn som var där ibland. Jag kommer iaf ihåg att jag åkte hölass och att jag hoppade i höet. Det var jätte kul.

En annan sak som jag minns mycket väl, är att jag hjälpte min mormor att hämta vit sand som fanns på vägen bakom stugan. Vad hon skulle ha den till har jag ingen aning om.

Som barn tyckte jag mycket om att bada och vet att vi ofta åkte till havet och badade.

När jag var omkring 10 år så tog jag med mig min 6 år yngre bror till en liten skogsdunge i närheten.  Hade nyligen läst Vi fem böckerna och fantiserade om olika äventyr. Vi smög in i dungen, och min bror var lite rädd . Han såg en mörklädd man och massa röda bär som han trodde var giftbär.  Vi hittade en träkoja som säker några ungdomar bygd. Låg två ölburkar där och de hade klottrat på väggen. Vi tyckte  båda ,att det var spännande.
På vägen hem i bilen, berättade min bror om händelsen och han tyckte att klottret på väggen såg ut som ett skelett och att det liknade vår pappa. Min mormor, som var snäll och hade lätt för skratt ,började skratta men hon kunde inte visa det. Min bror blev nämligen mycket arg då någon skrattade för han trodde alltid att de skrattade åt honom. Minns att mormor var allvarlig fast hela kroppen skakade.

Även om jag tyckte om mormors stuga så hade jag inget emot att åka hem. Stod mellan sätena,i baksätet, och tjatade "åka hem bås,bås, hela vägen hem. Måste varit jätte tjatigt..men jag kunde nog bara varit några år.
 

Kolonigatan


KOLONIGATAN


Mitt barndomshem byggdes av min morfar på 1930-talet. Min mamma växte upp där tillsammans med sin äldre syster och  mormor och morfar. Huset var från början ett tvåfamiljshus men mamma o pappa byggde om det innan vi flyttade dit.

Huset var gjort av vitt murbruk, två våningar högt, vind och källare. Det hade en lite trädgård med fruktträd. Huset låg i en lugn stadsdel i Borås intill en liten skogsdunge.
Det första jag minns av vårt hem var ett stort hål som man kunde se igenom från andra våning till första.  Jag var tre år. Som barn tyckte jag mycket om vårt hus. En del av det kanske berodde på att mamma och pappa sa att vi hade en speciell stupränna som var som åskledare , så att åskan aldrig kunde slå ner i huset.

På första våningen fanns det hall, två små finrum som satt ihop och ett kök. En stor del av tiden tillbringade jag i köket. Finrummen fick man inte vara i om det inte var speciella tillfälle, högtider såsom jul, påsk mm. Från köket  fanns en köksutgång som ledde uti trädgården och den användes för det mesta.  I köket hade vår hund, en strävhårig tax som hette Bellman sin korg, Vissa tillfällen minns jag mer än annat. Ett av dem är när vi skulle lussa, min bror och jag för vår pappa och vi fick sitta i det ganska kalla köket och vänta medans mamma fixade kaffe, ett annat är när vi bakade pepparkakor inför julen.

Den riktiga dörren användes mest då det kom främmande och den ledde till hallen. Från hallen fanns både en trappa upp till andra våningen och en till källaren. 
På andra våningen fanns det två sovrum, tvrum och badrum. Jag minns så väl att det fanns också ett slags svart galler, gjort av metall, för att skydda så att vi barn inte skulle falla ner för trappan. Den var ganska brant. Vi hade också en balkong minns jag men jag tyckte det var lite otäckt att gå ut på den för att jag hade fått höra att den kunde ramla ner.

Det lustiga är att dörren som ledde till vindstrappan såg ut precis som en vit gadrobsdörr. Jag har många gånger tänkt på ”Anne Franks dagbok” då jag minns dörren. 
Trappan upp till vinden var brant och man kom upp till något som de kallade ”svalen”. Den första delen av vinden var kall , oisolerad, tom.. Där fanns ett förråd full  med alla  möjliga saker med en liten dörr. En stege ledde upp till en lucka i taket så men kunde komma upp till skorstenen. Jag stod o tittade ut från stegen  men fick aldrig klättra ut på taket och det var väl tur så vild som jag var som barn.
Det fanns ett rum på vinden som var färdigt , ett litet rum med ett  tvättställ intill. Jag fick det när jag blev lite större. Det hade rosentapeter minns jag. Egentligen ville jag ha ett rum i källaren men det fick jag inte. Källaren var inte så färdig renoverad. Fanns ett rum som kallades bordegan. Det var ganska mysigt med en typ träbar. Ville ha min skivspelare där o spela skivor men det blev inte så. I källaren fanns ett pannrum,tvättstuga, toalett o bastu o ett gammalt badkar som jag badade i ibland. Jag satt ofta i bastun men minns inte att den någonsin var på. Minns källartrappan också . Det fanns en liten hylla som gick invid källartrappan och där skulle man sitta beroende hur gammal man var. Ju äldre man var desto längre ut fick,man sitta på kanten. Jag har inget minne av vad det där kom ifrån

Trädgården var ganska liten och det fanns två äppelträd ett plommon och ett körsbärsträd. Fick bara äta  fall frukt från plommonträdet. Däremot klättrade jag ofta upp i körsbärsträdet och åt körsbär. Sjöng.. Svensktoppslåten Plocka körsbär i min trädgård.. På vintern åkte vi längdskidor i trädgården och gjorde änglar i snön och elefantspår, vår o sommar  hoppade vi mycket twist  på gården. Hade  också både ett indiantält och ett lite finare tält. Kunde sitta i tälten länge bara jag inte såg några tveskärtar. Minns inte vad det var för insekter bara att jag inte tyckte om dem. Vi hade en mycket speciell granne som samlade på skalbaggar. Jag var där någon gång men förstod  inte speciellt mycket.
Tvärs över gatan fanns en skogsdunge och en liten backe som vi kallade,kullen. Där brukade vi plocka vitsippor på våren och leka på sommaren. Minns att jag och en kompis klippte varandras hår, sittandes där. På vintern åkte vi pulka och skidor på kullen. Den var ganska liten.
Det sista jag minns av kolonigatan är flyttbilen som stod på gatan då jag var på väg till skolan. Jag var  elva år.




Höst snart vinter

Nu är det verkligen höst och snart kommer vintern och kylan. Många av oss kommer att krypa in i hemmets vrå. Några myser kanske med en bra bok ,en god film eller något kreativt pyssel. Andra vill helst dra täcket över huvudet och gå i ide till våren och solen är tillbaka. De finns ju också de som passar på att bjuda släkt vänner och bekanta på en kopp kaffe, en god middag eller bara ett glas rött vin och tända ljus. Jag tycker att man skall göra det bästa av situationen efter sina egna förutsättningar.