Bildäck



 
 
Bildäck!!
 
Mitt bildäck är nu väck ,men cykeldäck är fortfarande kvar.
Det gäller att kämpa med allt jag har.
Snart skall väl luften där också pysa ut och ta slut.
Bara att skräpmat rata och köra med tabata.
När jag väl nått mitt mål är det bara att köra på.
Att hålla kvar det jag då har.
 

Tullen 2


 När jag började högstadiet fick jag byta skola och det var ganska långt att gå, så det var buss som gällde.  
På våren kunde jag promenera ibland. Det var annorlunda att börja sjuan för mig som för alla andra. 
Vi fick skåp att ha böcker i och olika klassrum för olika ämnen. Skolan var också mycket större. 

Visst var det spännande men det var mest jobbigt, för att jag var så ofantligt blyg. Kunde exempelvis inte sitta jämte en kille på bussen. Det var  otänkbart ,stod hellre. Föredrag inför klassen var värst.  Kunde säkert haft bättre betyg om jag inte hade varit så blyg och rädd. Rädd att göra fel.Jag var mycket ordentlig.  En medelmåtta som aldrig syntes. Det blev så iaf. Den enda gången som jag minns, att jag var jobbig var på syslöjden, när jag bråkade med en  klasskamrat. Vi bråkade bara där, annars var vi ganska bra kompisar . Visste aldrig varför.

Intill vårt hus ,låg tullens fritidsgård och där hängde jag ganska ofta ,i yngre tonåren. De brukade ha disco där var tredje vecka och då brukade jag nästan alltid gå.
Under de åren började många av mina jämnåriga röka och dricka, mest mellanöl. Jag var aldrig med om det. Jag vågade inte för mina föräldrar . Det var också otänkbart. Var så rädd både hur de skulle reagera om jag blev upptäckt  och  rädd för att mista kontrollen över mig själv. 

På sjuttiotalet var det annorlunda än idag. Att tonåringar rökte inomhus var det ingen som ifrågasatte, fanns ju t o m rökruta på högstadieskolor. Alltså på disco var det mycket cigarettrök och berusade ungdomar, spelade eller på riktigt. Eftersom jag alltid var nykter då såg jag ju ,hur många betedde dig och det var inte så kul alla gånger.

En av anledningarna att jag alltid var där att jag tyckte så mycket om musik och sång och att dansa själv . Jag vågade aldrig bjuda upp någon kille och dansa tryckare var uteslutet. Fast det klart jag ville det. Det blev en av mina dagdrömmar att någon gång få göra det.
Discon började komma med låtar som, Tina Charles I love to love, Gloria Gaynor,I Will Survive. Andra låtar jag  kommer ihåg är Rolling Stones Angie , och dängan Soleado  som spelades jämt. Dansband var också inne så som flamingokvintetten och streaplers

I sjuan tror det var under en kemilektion, var jag mycket irriterade på en kille som gick i en parallellklass till mig, som kom in och strulade. 
Kemiläraren var för övrigt mycket speciell. Han brukade stänga in elever i stinkrummet om de var för jobbiga. Jag var aldrig där men sniffade väl in där någon gång och där luktade det hemskt. Tror inte någon behövde vara där så länge. Kunde inte varit nyttigt.

Den killen som irriterade mig så mycket ,blev jag  lite senare mycket förälskad i .  Han hette Donald.  Vi var så olika man kunde vara. Han var busig,bråkig skolkade,inte alls blyg,pratade med alla och ganska charmig. Av alla killar i hela skolan skulle jag kära ner mig i den där.

Det var naturligtvis stortokigt men jag var ju bara tretton. Jag kunde ju inte prata med honom. Det var bara ytterst pinsamt, men samtidigt ville jag vara i närheten av honom.  Kunde rätt som det var bara springa iväg och sedan ställa mig och  bara titta en bit ifrån. På discon var det lite så . Satt och tittade på vad han gjorde och vem han dansade med.
Det hände ju att han kunde komma fram  ,själv ibland om  jag satt med några andra vid ett bord . Jag fick  munhäfta .   När vi spelade kort en gång minns jag, att de  spelade Demis  Roussos Forever and ever och Goodbye  my love goodbye  ,och då sjöng jag med den sista strofen precis när han gick därifrån.. Det klart att det var jätteroligt ,för de andra som satt där. 

Alla visste ju att jag tyckte om Donald och han också. Vid ett tillfälle kom han fram och sa till någon av mina klasskompisar, minns inte vem,   att det inte var säkert att jag var kär i honom utan det kunde likaväl vara hon som var det.
Ett annat tokig minne är att jag satt på golvet på källarplanet intill toaletten i flera timmar och tittade upp i trappan. Vet inte varför jag bara satt där. Var väl  ensam . Tror det var någon lång håltimma.

Det tog ganska lång tid att komma över den där killen och jag kunde aldrig prata med honom.

Började gymnasiet och när jag var 16 år flyttade vi från tullen.


Rund?



Rund i en fyrkantig värld.

Det finns en rad i en låt av Dan Hylander som låter ungefär så här. Det är svårt att vara rund i en rätlinjig fyrkantig värld . Du är inget värd.  Jag tycker det stämmer så bra. Alla skall vara likadana ,för att passa in. Samma stil ,ungefär samma smak, samma trender. Jag blir så less. Människor är olika och vi måste ju få vara det. Kan bara tänka, va jobbigt det skulle vara om alla vore som jag. Så trist. Vi kan ju många gånger komplettera varandra. 
Tycker jag om viss musik och vissa artister och inte gillar andra måste jag ha rätt till det. Jag gillar  många gånger kläder som inte alls är inne. Då kan jag väl få göra det. Det här gäller allting. Jag tycker att man har rätt att tycka om vad man vill så länge man inte kränker och eller gör någon annan illa. Det stör mig ,att ofta blir saker så ytliga, men vi är väl rädda ,vi människor. Kan vi inte se varandras olikheter som en möjlighet att öppna ögonen, få vidare perspektiv och kanske lära oss något nytt??
Jag är nog lite rund i en rätlinjig fyrkantig värld, men skit i samma!

En Halvdikt!

En smekning av min hand kan ge större band,
 än en omgång i höet,i rusets förströelse, då sinnet kanske är bedövat och hjärtat förslöat.   
Låt oss tvätta och göra rent varandras hjärta, kan både ge sveda och smärta. Läkning behövs.
Ett enkelt varsamt ord kan vara salva för ett brustet hjärta. Låt oss hjälpa varandra efter bästa förmåga. Försök förstå ! 
Världen är så hård ändå.
 
Ingen kan bära någon annans ryggsäck men vi kan hjälpa varandra att städa och kanske slänga bort det man inte ser eller förstår. Om man vågar.   Vi kan aldrig ändra någon annan, möjligtvis sig själv". Ett möte bli vi alla dock påverkade av, mer eller mindre.
Min vän, är alltid din vän.